de sista timmarna av svenskhet

Snart är svenskligheterna slut och jag blir svensk lite sådär på distans. Fast en ganska lång distans. Det är lite som dom som säger att dom avskyr hallon fast dom aldrig nånsin ätit hallon, eller träffat nån som äger hallon.
Det är jag alltså, ett hallon. Och jag har packat!

Eller ja packning har skett men jag har mest gått omkring i cirklar och insett hur mycke jag inte vill ta med
och sen lagt ner raka motsatsen.

och det känns jääääävligt konstigt nu när det är nu, fast egentligen är inget nytt.
det var bara förra året jag var på långresa sist,
fast då hade jag ju tre gubbar med mig, nu får jag klara mig med EN tant.
hon har iallafall med sig godis ^^

                                            yaay

                                           midvinternattens köld biter
                                          ormet krälar an
                                           jag är en liten kladdkaka

                                          vad har jag glömt?

båda öronen tar upp ljudet av wu-tang clan's unpredictable.

insikt. om isak munther hade vägt fem kilo och kunnat svälja min gamboy hade han kunnat vara mitt handbagage.

man kan mycke väl ta sig runt med kollektivtrafik i los angeles :).

idag spenderade jag min sista dag i svenskhet med ett maskulint gympass med petter, som om sex år inte hade gått (det var väl ungefär då vi började gymma).

...jag har ju inget att skriva. men ändå har du som läsare något att läsa,
det går ju inte ihop. nästa gång skriver jag nått, så att du som läsare har nått att läsa

I NÄSTA AVSNITT!

Niclas och Michele är framme i hollywood, men nånting är annorlunda


-"Buhu Niclas jag är upprörd, vår resa var vä.. *öhörbart*...*knaster*...genast!!
-"Nej fröken Ekblad, Birgers offer skall inte ha varit förgäves...*knaster*....hjort
-"Niclas! Tvn! Den.....*tonas ut*